Här får ni möta deltagarnas drömmar och projekt under året 2026/2027 – idéer som tar form, växer och ibland förändras längs vägen. Det handlar om kreativitet, mod och nyfikenhet, men också om reflektioner, motgångar, lärdomar och personliga resor.
Här ryms en mångfald av idéer, drömmar och kreativa uttryck – – från hållbara möbler, utställningar och böcker till dans, musik, teater, film, föreningsliv och nya sätt att mötas. Varje projekt är unikt, men gemensamt är viljan att skapa något, prova något nytt och göra en idé till verklighet.
Här nedan kan ni följa resan och se vad som händer när drömmar får utrymme att växa. Klicka på respektive ”Namn – Projekt” för att läsa mer om de enskilda deltagarnas projekt.
TINA SJÖHOLM – HANDPAN
2026-05-05
Jag har länge haft en fascination av trumrytmer av olika slag och önskat lära mig spela. När jag för ca ett år sedan ramlade på ett relativt nytt instrument, handpan, blev jag förälskad i ljudet och insåg att detta är MIN trumma. Min dröm är att lära mig spela handpan. Jag vill spela i naturen, för djuren och för mig själv.
Resans gång till idag
Tack vare att jag berättat för vänner och bekanta om min dröm så dök det upp en handpan som jag fick låna. Ett stort ögonblick var när jag åkte för att prova och fick löftet att låna den ett helt år, tack tack tack Helena! Nu började resan med YouTube, fick hjälp av Enar att hantera mina favoritklipp, tutorials, kanaler etc. Så med hjälp från Youtube har jag börjat följa kortare instruktionsvideor på allt från uppvärmning av händer till teknik och takt.
I april fick jag kontakt med Slagverket i Stockholm som kunde ta hem en handpan åt mig. MIN EGNA handpan, en Patera D-kurd köpte jag den 12 maj. Nu börjar resan på allvar!
Via facebook har jag hittat två personer som håller workshops i handpan. Förutom mina egna övningar på YouTube ser jag nu fram emot att för första gången få träffa någon som kan spela och som kan lära mig mer IRL.
Tankar, reflexioner och utmaning
Att köpa ett instrument är dyrt. Jag är tacksam för att jag vågade prata om min dröm, det gav mig möjlighet att låna ett instrument. Bestämde mig ganska tidigt att jag ville ha en egen handpan. Ekonomin fanns egentligen inte, men nu efter att ha kämpat för att skrapa ihop medel så är jag stolt över mig själv som inte gett upp och som prioriterat min dröm.
Att även låta rynkade pannor, höjda ögonbryn, priskommentarer etc singla förbi är stort för mig som person.
Närmaste tiden
Ser fram emot workshops där jag kan få ställa frågor, få svar, få feedback samt få övningar att göra. Ett delmål för sommaren är att avsätta tid för att bara lära känna min handpan. Hitta rutiner som gör det enkelt att ta tiden att spela en stund samt prova olika miljöer. Planerar åka till Stockholm för att delta i workshop i juni.
Projektet
Träffarna med övriga drömmare och projektledarna är värdefulla. De ger både inspiration och svar på funderingar om att komma vidare. Har förhoppning om stöd/hjälp med baskunskaper i att trumma tex takt och teknik samt möjlighet att få hit en av personerna som kan hålla worksho
SVEN WALLIN – PERSONLIG LIVSSTILSFÖRÄNDRING
2026-08-11
Jag arbetar på att förändra min egen livsstil i riktning mot en sådan, som gör att man runtom i världen lever längre och lyckligare än på andra ställen. Det anser man beror främst på nio livsstilsfaktorer.
Naturlig rörelse: Man tränar inte på gym, utan rör sig i stället i trädgården, går i backar och gör vardagssysslor.
Rätt mat: Kosten består till 90–95 procent av växtmat, med mycket bönor och linser.
Måttlighet: Man slutar äta när magen är till 80 procent full (inte proppmätt).
Livssyfte: Man har en tydlig mening med livet, som japanskans ikigai, vilket ger ork att stiga upp.
Stressminskning:Man tar tid för återhämtning genom tupplurer, bön eller umgänge.
Gemenskap: Man tillhör ofta en stark lokal eller religiös grupp.
Familjen först: Äldre boende hålls nära familjen och vårdas i hemmet.
Rätt vänner: Man omger sig med personer som har hälsosamma vanor.
Hur kan jag införa enkla vanor från dessa nio livsstilsfaktorer i min vardag här i Sverige? Jag tillhör det årsrika folket eller gamlingarna, som man sa förr. Ai har små anpassade tips till oss. 1. Vardagsrörelse i din egen takt Promenera dagligen: Gå till affären, biblioteket eller postlådan istället för att ta bilen. Aktivera kroppen hemma: Stå på ett ben när du borstar tänderna eller gör enkla tåhävningar vid köksbänken.Använd naturen: Plocka bär och svamp på hösten, eller skotta lite snö i din egen takt på vintern. 2. Traditionell svensk ”blå zon”-mat Satsa på husmanskost 2.0: Ät klassiska rätter men byt ut köttet mot gula ärtor, bruna bönor eller linser. Fyll frysen med bär: Ät svenska blåbär, lingon och vinbär dagligen för billiga antioxidanter. Dra ner på portionerna: Ät tills du är behagligt mätt, inte proppmätt, och gör lunchrestaurangens portioner till två måltider. 3. Bryt isoleringen och hitta sammanhang Skapa fasta fika-dejter: Bestäm en stående fika med en vän eller granne varje vecka för att säkra det sociala umgänget. Engagera dig lokalt: Gå med i en pensionärsförening (som PRO eller SPF), bli volontär eller delta i kyrkans aktiviteter. Håll kontakt över generationer: Ring eller träffa barnbarn, släktingar eller yngre grannar för att utbyta erfarenheter. 4. Meningsfulla morgnar (Ditt ”Ikigai”) Planera morgondagen: Bestäm kvällen innan vad du ska göra nästa dag så att du alltid har en anledning att gå upp. Lär dig något nytt: Lös korsord, läs böcker, gå en studiecirkel eller hitta en ny hobby som utmanar hjärnan.
Alla är vi olika som individer
Själv har jag sökt mig till alternativa livsstilar sedan ungdomen och varierat mitt sätt att försörja mig regelbundet. Eftersom jag i stor omfattning arbetat med olika utvecklingsprojekt, så innebar övergången från förvärvsliv till pensionärstillvaro inte någon större förändring, mer än viss förlust av daglig kontakt med kollegor och en viss ökad möjlighet att inte behöva tänka på ekonomisk lönsamhet i vad jag gör. Med utflugna barn ökar också friheten att forma vardagen lite mer fritt och ostrukturerat.
Just nu har jag tagit mig an det svåraste utvecklingsprojektet jag gett mig in på: Mig själv.
Mina personliga förutsättningar är: Ganska breda kunskaper och erfarenheter inom beteendevetenskap, öppen för det mesta, svårt att hålla fast vid arbete om det blir tråkigt och jobbigt, hoppar gärna från det ena till det andra, men kan koncentrera mig oerhört starkt och släppa allt annat och vara väldigt uthållig, om jag verkligen är engagerad i något. Jag lever mig starkt in i nuet och minns inte särskilt väl vad som varit, varken alldagliga händelser eller oförrätter och jag förbereder mig inte särskilt väl för framtiden, jag litar på att jag kan fixa problemsituationer om de skulle uppstå.
Jag är ganska kreativ och praktisk, typ en uppfinnarjocke, lite av en samlare och teknik-freak, vill gärna pröva på allt och ser möjligheter i det mesta, bra på att lyssna och insatt i lite av varje och hjälpsam, tycker mina vänner, men kanske lite pratig om jag kommer igång med något, som ligger mig varmt om hjärtat. Jag gör ganska många inlägg i mitt Facebookflöde.
Jag bor själv och behöver inte ta hänsyn till någon annan i hushållet, men saknar å andra sidan det där dagliga bollandet av tankar och idéer. Det sker ofta framför datorn, ibland genom chat med andra, men ofta i dialogskrift med mig själv. Något som följt mig genom livet är skrivandet i olika former.
Mina yttre förutsättning är naturligtvis en oändlig mångfald, men allra närmast är förstås bostaden, ett hus på ca 180 kvadratmeter, fyllt med en massa prylar. Såsom jag förstår det, så är en av vägarna till att skapa ett inre lugn att omge sig med så få prylar som möjligt och att ha så stor ordning runt sig som möjligt. Att ha för många prylar runt sig, för mycket att hålla ordning på, underhålla och hitta bland alla andra prylar är stressande. Jag tror att jag skulle må väl av att bo i ett hus på 25-40kvm och ha precis de prylar jag behöver, men inte mer. Jag har prövat livet i husbåt, båtar och tält och känt dunsten av frihet vid tanken på ett minimalistiskt boende och minimalt ägande för jämnan. Därför har jag satt igång med att ”Avmaterialisera” mig eller ”Prylbanta”, som Anna Björndal kallade det, när hon kom och intervjuade mig. https://www.sverigesradio.se/artikel/massvis-med-saker-nu-vill-sven-prylbanta
Jag sa till Anna att jag är ingen sjuk samlare (Horder), för jag vet var jag har allting, det samlar sig inte bara på hög, även om mycket hindrar mig från att leva ett enklare liv. Hon frågade mig: ”Är du inte det” och jag sa ”Nej” då, men ju mer jag ansträngt mig att rensa ut prylar på vägen mot ett mer minimalistiskt liv, desto mer har jag börjat inse, att hur man har det runt sig sitter nog mycket i huvudet. Det hjälper inte att tillämpa alla metoder typ Marie Kondos Konmari-metod och liknande för att få ordning. Man måste förändra hela sitt inre förhållningssätt till livet, men det kan ske stegvis, genom att man agerar, som om man vore en annan människa och har man spelat den rollen tillräckligt länge, så blir man kanske den rollen.
Vill du hjälpa mig att röja bland prylarna, så är du välkommen. Jag kanske kan hjälpa dig med något annat. Lite arbetsgemenskap är alltid trevligt. Hör av dig i så fall till svenigrythyttan@gmail.com